MMonroe

När det kommer in folk här på kontoret så frågar jag alltid: "Vill ni ha lite kaffe?"  Om dem säger ja så säger jag "Vill du ha lite mjölk i de?". Varför envisas jag med att säga lite? Är jag så snål att jag inte kan bjuda på en hel hink kaffe med en tillhörande mjölkko? Det är ju inte ens jag som betalar..

Gud vad med pengar jag måste spara åt de här kontoret!

Jag och skrivaren är numera helt överens och han gör precis som jag säger! Jag tror vi kommer leva lyckliga i alla våra dagar. Eller ialf tills i eftermiddag när jag slutar här.

" En hiss är ett transportmedel för personer eller varor mellan våningsplan i byggnader. De drivs ofta med stålvajrar (vissa modeller använder gummiband med stålkärnor) och en elmotor som lyfter och sänker hissen. De flesta hissarna har en motvikt som håller emot så att elmotorn inte behöver lyfta så hög vikt, balanseringen skall vara 50/50 med halv last i korgen. Hissar med motvikt är att föredra ur komfort- och energisynpunkt, men ibland går det inte att få plats med en hiss med motvikt. I dessa fastigheter kan det istället gå att få in andra hissmodeller. Alternativen till hissar med motvikt är följande: Motviktlös hissmaskin där linorna (vajrarna) lindas upp på en lintrumma, hydraulhiss där korgen lyfts med hjälp av en hydraulcylinder som står på gropbotten, inliftor hiss där korgen "klättar" på kedjor i schaktet samt till sist skruvhissen där korgen "skruvas" upp och ned med hjälp av en motordriven mutter monterad på korgens tak."

Det ringde ju en man till mig på jobbet förra veckan och fråga om jag visste hur en hiss fungerade.. Javisst! svarade jag och googlade det snabbt som ögat. 

Min generation är oslagbar!

Folk idag har väldigt svårt för ändelser på namn. Jag fåt jätteofta heta Charlotta. Det gillar jag inte. Och jag börjar märka att fler och fler hä på kontoret inte kommer ihåg ändelserna på deras kunder. Därför har jag en genialisk lösning. Om vi gör de till en artighetsgrej att kalla varandra för hon där, å du och liknande så kommer det ju bli jättelätt. Kom även ihåg att för detta ska kunna fungera så måste det även vara artigt att peka.

Jättesmart!

Japp, jag har gått och skaffat mig en andra hälft, nämligen skrivaren på vårat kontor. Vi har kommit varandra mycket nära då mitt jobb nästan enbart just nu består av att skriva ut saker Men jag vet inte riktigt hur länge de här förhållandet kommer att hålla för det har redan börjat knaka lite i fogarna.

Det hela började med att han blev lite smågrinig helt utan anledning och sluta häfta ihop mina prospekt som jag skrev ut. Jag kontrade då med att trycka på alla knappar till han gav i från sig ett enda högt tjut. I samband med detta så blev han jätteirreterad och började tugga papper. Hans irretation smittade av sig på mig och jag blev fly förbannad. För att få ut mina aggresioner så gav jag honom en rejäl spark i sidan och hotade med att aldrig mer komma och hälsa på honom när jag slutat. Manlig som han ar så hämnades han på ett arrogant sätt, han stängde av sig helt. Vid de här laget så kokade jag och blev så förbannad att jag hotade att gå tillbaka till mitt ex (skrivaren i städskrubben hemma i gävle.) Sedan gick jag därifrån.

Nu verkar det även vara så att han har ett förhållande bakom min rygg med min chef, för åt henne puttrar han minsann ut hur mycket som helst år...

Män alltså...

Jag har alltid gillat Michael Phelps! Men nu jedrar har han gått för långt! På expressen idag kan man läsa o hur han hota med att strejka om inte superdräkten från arena förbjuds. Och allt detta bara för att han har förlorat sitt första lopp på fyra år.

Jag har bara lust att ta tag i hans öra och säga: "Men snällla, rara, söta, gulliga du.. Kan man bli mer bitter? Bara för att du har ett skitkontrakt med speedo så behöver du inte klanka ner på andra, och sen kanske du skulle skippat att röka den där chokladcigaretten eller vad du påstod att det var så hade du kanske inte blivit avstängd för doping och varit i toppform nu! 


Suck.. Dagens simmare alltså... Det var bättre på min tid, då hade man inga dräkter att skylla på. Då skyllde man på mamma.

Imorse utspelade det sig något väldigt roligt i mitt huvud när klockan ringde 05.00 och jag skulle upp och duscha.
Jag började nämligen skratta för fullt och trodde på allvar att någon skämtade med mig och att jag inte alls skulle gå upp. Efter några minuter börjar jag tröttna på ljudet och inser att jag måste stänga av helvetet.

När jag sedan har gjort det så märker jag att jag fått ett sms från min kära syster och jag kommer genast fram till att klockan inte alls har ringt utan det var Caroline som gjorde det och jag kan alltså sova vidare. Men jag kan inte somna om för jag är arg, på Carro, ja usch vad arg jag var.
 
När jag ligger där och slänger arga förbannelser över henne så slänger jag en blick på klockan och inser att den nu är 05.15 och jag har jättebrottom.

Men nu är jag pigg och inte alls sur på henne längre.. Hon kunde ju inte råför att hon väckte mig lixom...

Ett av de stora och spännande uppgifterna jag har på min praktik är att gå och handla varje måndag. Och jag måste säga att de som jobbar och dem som handlar där är riktigt trevliga. Men idag kanske dem inte var riktigt lika pigga och glada som vanligt.

Gubben före mig i kassan: Vart har ni aftonbladet?
Kassörskan: Tyvärr så har dem inte kommit in än.
Gubben: Men vaddå. Klockan är ju nio!
Kassörskan: Dem är försenade.
Gubben: Vad är det här för skitaffär. Åk å hämta dem då!
Kassörskan: Det kan jag ju inte...
Gubben: Men! ICA får ALLTID in sina tidningar innan nio!
Kassörskan: GÅ TILL ICA DÅ FÖR GUDS SKULL! OSS KVITTAR DET.

Uj uj uj....

Ibland så förundras jag över hur jävla vacker jag egentligen är!





De här bjuder jag på! Enjoy!

Jag har ju blivit storpendlare så här på äldre dar! Och jag tycker det är skitkul. Ser verkligen fram emot att sätta mig på tåget och åka hem varje dag. Dels för att jag ska åka hem, och dels för att jag får skratta åt folk.
Varje dag så utspelar sig nämligen samma sak. Folk envisas med att flyga av pendeltåget, ta sats och sedan kuta allt dem har emot Upptåget som snällt står där och väntar. Dom tror ju självklart att det är jättebrottom och att varde sekund är värdefull. Det dom inte fattar är att det är typ 5-10 minuter kvar till tåget gå och man få inte ens gå på än. Så där står dem och trycker på dörrknappen och bankar på rutorna medans jag, några få smarta personer till samt tågvärden står tre meter bort och garvar.

Människor asså...

Idag när jag vaknade så känndes det som om någon kört över mig med en ångvält. Å det känns inte som om det skulle ha bara varit en gång. Det måste ha varit minst 4,5. Jag tycker så synd om mig själv just nu ska ni veta. Usch å fy så synd det är om mig..

Idag har jag fått upptäcka nackdelen med mäklaryrket. Jag har nämligen fått springa runt som en tok för att dela ut lappar till folk i dem husen vi har försäljningar. Och inte nog med att det var varmt och klibbigt så fick jag mej en mindre trevlig upplevelse när jag öppnar en brevlåda. På andra sidan såg jag nämligen en hel radda av hudtänder med en darrande läpp i släptåg. Hunden skällde som om han aldrig stött på något mänskligt förut och jag svär på min iPod när jag säger att han skrek: Kom jag vill äta upp dig!


Vad lärde jag mig av detta nu då? Jo, man ska inte stoppa ner reklam i brevlådor som undanber sig reklam.  Sen ska jag aldrig skaffa hund heller. 

För några dagar sen så såg jag Room Service killarna kuta runt här utanför, igår hade vi en NHL spelare på besök och idag så kommer självaste kändisfrisören Bobby förbispatserandes, utan tröja.

Nu är ju jag så himla van med att se kändisar eftersom jag jobbar i storstaden så istället för att bara gapa så har jag ju börjat analysera dem. Och idag blev alltså Bobby utsatt för detta. Mina slutsatser: Han var kort. Väldigt kort. Pygméaktig.. Och efter som jag är så lång själv, hela 172 cm (In your face Johanna!) så kan ju jag inte göra något annat än att skratta åt den lilla hoben. Hahaha.

Nej jag har inte tråkigt på jobbet...

Har ni hört att Michael jackssons fans har börjat begå självmord av sig för att soregen efter honom död är för stor?  Ehhh.. hallå! De är ju typ som om jag skulle ta livet av mig bara för att Marilyn är död.

Iofs så dog hon för längesen så jag vet att de inte riktigt är samma sak.. Men jag kanske ska ta livet at mig för att jag föddes in i en Marilyn-lös värld..

Nej, de verkar ju inte så himla klokt.