Det känns tryggt!

På rutorna till mina arbetsbilar står det Toyota- Alltid med dig på vägen! Och det är ju bra. För jag måste ju säga att jag känner mig lite tryggare nu efter att jag läst detta. För hur skulle det se ut om  bilen inte var med mig på vägen?  Jag hade ju ialf inte suttit här. Så en stor applåd till toyota som tänker på sina ägare och försäkrar dem om att bilen kommer följa med dem, hur dem än kör. Klapp.. Klapp.. Kalpp.....

Arbetsskadad!

Nu har jag jobbat 35 timmar på tre dygn. Det är nästan en heltid! Jag är bäst! Men jag måste säga att det lämnar sina spår. Hemska spår!

Som när jag kom hem från jobbet idag så fick jag total hjärnsläpp. Av ren vana så plingar jag på dörren, sedan låser jag upp den, går efter det in och ropar "Hallå". När ingen svarar får jag panik och börjar fundera på om husets ägare har dött. Efter ca 2 min kommer jag på att det är jag som bor där så då går jag med hjärtat i halsgropen upp till mitt rum och lägger mig och sover.

De här jobbet är inte bra för mig!


Remouladsås!

Nu har det hänt! Det som inte får hända! Nån har köpt en liten tub ramouladsås! Vem sjutton köper en liten tub när de finns en otroligt fiffig ekonomitub som är i perfekt storlek! Hallå? Jag örvånar mig inte över att detta missöde händer i min famlij, men efter mitt senaste utbrott när jag blev serverad fiskpinnar och makaroner och en tom tub så trodde jag att dem lärt sig! Grrrrrrrrrrrr!


Lååång dag!

Idag har jag varit hos läkaren.. igen! Blir ju aldrig frisk! (Dödar den som kommer och säger att jag aldrig vart de!) Ialf så var min käre vikariedoktor jättetrevlig och föreslog att vi skulle ta några blodprover. Visst tänkte jag det kan bli kul. Så jag satte mig i väntrummet och väntade snällt.

Då dök det upp en kille som var född 86 och anmälde sig som Charles i receptionen. Grabben var rätt lång, hade fettigt hår och om man skulle dömma hans klädsel så väntade han på tidvatten. Självklart så satte han sig brevid mig.

Sen hände de nått, jag vet inte om han försökt bryta den helt naturliga tystnaden mellan oss eller om han försökte ragga. Ialf så skriker han ut; Så vad är du här för då? 

Daaaaah! Frågar man ens det? Jag hade sån lust att slinka ut mig nått om att det kliade där nere, men jag hann inte för jag blev räddad av en sköterska.

Och inte vilken sköterska som helst utan "du har inga halsmandlar sköterskan". Wihooo. Hon sa inget om mina icke existerande mandlar idag ialf. 

Hon tömde mig bara på typ sjuttiotre liter blod och log under hela tiden. Sedan frågade hon om jag ville skänka mitt blod till en blodbank för forskning. Yes Kaching! Tänkte jag och dollarmärken flög upp i mina ögon. Men inte fick jag nå pengar heller. Snåla jädra tattarland!

Det börjar på onsdag!


Jag hjärta Christer!

Jahapp, då var det igång igen då. Detta eviga schlagerståhej! Var riktigt bra idag faktiskt. Men nått jag blir så sjuukt irreterad på är att de så kallade artisterna envisas med att berömma publiken? Whats up whit that?  Ja menar, vi tv tittare skulle också behöva minst lika mycket beröm. Vi var ju trots allt också tvungna att stå ut med att de klämde sönder några katter i andra låten.

Btw så kommer Christer kamma hem det här. Jag känner på mig de. Han är så fin, ett litet charmpaket!

Förvirrande!

Jag hade precis ett jätteroligt samtal som jag måste dela med er. Det var så att jag har haft lite problem med en anmälan till en högskoleprovet så jag mejlade uppsala universitet och dem sa att de skulle ringa upp mig, så här bra gick det.

Jag: Hej det är Charlotte!
Hon: Hejsan detta är Charlotte Nordling från uppsala universitet, jag söker Charlotte Nordgren.
Jag: Huh? Ursäkta vad sa du?
Hon: Oj förlåt jag menar att det är Charlotte Nordgren som söker Nordling.
Jag: Okeeej... Jag är Charlotte Nordling!
Hon: Gode gud detta har jag aldrig råkat ut för.


Boooooring.

Jag har tråkigt, har inget att göra. Fast jag har mycket att göra, men jag vill inte göra nått av de. Så därför har jag tråkigt. Vilket är nått jag absolut inte vill!

Gud vilket komplicerat liv jag har! Jag skyller allt på mina föräldrar.

Barnuppfostran!

Jag ska aldrig mer spela the sims! Socialen kom precis och hämtade mitt barn för att jag lät han leka i soptunnan! Sen hade kärringen mage att anklaga mig för att vara en dålig förälder!  Jag lät ju bara ungen roa sig lite! För guds skull!

Ser det ut som jag bryr mej?

Trubadur: Då får jag tacka för mig här på Viking Line och jag önskar er välkommna tillbaka en annan dag.
Nån i publiken(förtvivlat): Jag tänker aldrig åka med det här jävla fartyget nått mer!
Trubadur: Skit i de då!
Sen körde han igång leende guldbruna ögon och såg måttligt road ut.

19 åring uppäten av fisk!

Det skulle vara morgondagens löpsedel om de inte vore så att jag har sån otroligt bra reaktionsförmåga!


Såhär var det förstår ni, jag skulle sätta fast pumpen i mitt akvarium för den hade som vanligt lossnat. Så när jag står där och pillar så känner jag hur nått hugger till i mitt finger! Aj som fan tänker jag och drar upp handen och ser att jag blöder. När jag tittar ner så ser jag en nöjd liten firre simma ifrån brottsplatsen. Grrrrrrrr!

Han kan ju glömma att få mat den här veckan!

Nu ska jag på kryssning, skepp o hoj!

Idioter!

Varenda satans år kommer det snö i detta land! Och ändå blir våran kära befolkning helt lamslagna och kör i hjäl sig på rullande band bara för att de kommer två dec snö. Är det aldrig nån som lär sig?

Tror jag ska börja låna ut min mamma för hon är mycket duktig på att varna en för att det är halt ut. Sverige verkar behöva henne just nu!


Kex/Chex!

I mitt så otroligt krävande yrke får vi ibland uppgiften att handla åt folk. Och häromdagen sladdade jag runt på konsum och försökte följa min shoppinglista till punkt och pricka när jag upptäcker att tanten jag handlar åt har skrivit upp: Omördade kycklingbröst! Whattafuck! Frågorna började poppa upp i huvudet på mig. Vill hon ha en levande höna eller en självdöd? Vad kräver hon av mig? Hur vet jag om den har blivit mördad eller ej, räknas självmord till mord?
 
Till slut kom ialf jag och min shoppingmentor Konsum-Bert fram till att tanten nog bara skrivit fel, hon ville nog ha omörade kycklingbröst. Och så glad hon blev när hon fick dem!

I´m back!

Oj oj oj va det har hänt grejer i mitt liv, tror jag....

Igår till exempel var jag hos läkaren och tog ett halsprov för att se om jag hadde steppoluskermuskler eller nått liknande.

Sjuksköterskan: Gapa stort och säg ah.
Jag: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHH!
Sjuksköterskan: Du har inga halsmandlar!
Jag: No shit? Varför har ingen sagt de?

Tur att hon hade en högskoleutbildning. För nu fick jag äntligen veta varför jag låg på sjukan en vecka i femman.

Jobbigt!

Jag vet inte om jag är på väg att få ont i halsen eller om jag har ont där pga att jag satte en bit hårt bröd i fel strupe imorse! Detta tar knäcken på mig.

Irretationsfaktor hög!

I våra kära små fula jobbarbilar så finns det nått som stör mig väldigt mycket: Radion. Den lever nämnligen sitt eget liv. När jag startade bilen idag så var den inställd på P3 och ljudnivå 5. Jag rattar om den till RIX fm och ljudnivå 15. Perfekt!
Nästa gång jag kliver in och startar den är den inställd på P3 och ljudnivå 5 igen. Gaaaaaah!

Så höll den på hela dagen. Kan den inte förstå att jag inte vill lyssna på tråkiga gubbar som låter skitnödiga i obefintlig ljudnivå!  Det måste bli ett stopp på den här martyren!

Tror jag ska ringa kommunen och be dem byta ut varenda bilradio i våra bilar. Kanske kan få dem att slänga in en mini DVD spelare också.


Sopor!

Blev lite förvirrad idag när jag såg att aftonbladet hade publicerat enbild på mitt rum. Men sen läste jag i texten att de inte alls va så, utan de va Neapel som inte har haft sophämntning på två veckor.

image54
Men de va rätt likt...

Mobbning på hög nivå.

Jag har en väldigt konstig vana. Som jag inte alltid orkar bry mig om. Men jag kan inte rå för den. För jag inser aldrig att det händer förens det är försent. De är nämnligen så att jag brukar sätta på mig mina kläder ut och in. Oftas så märker jag detta innan jag hunnit lämna huset och kan då räta till de, men mer än sällan får jag rusa in i ett provrum eller köra en stålmannen i en telefonkiosk.

Men hur som helst så brukar jag strunta i detta om jag ändå bara ska vara hemma(sitter och skriver i ett utåinvänt linne nu), men jag har börjat märka att Carro stör sig på detta. Så fort hon upptäcker det så ska hon peka, skratta, kommentera å så vidare. Jag tycker att det är taskigt.  Jag kan ju inte rå för det.

Söndag hela dagen!

Dagen började som vanligt med att Vakansförmedlingen ringde och tjatade på mig. Man kan ju undra om jag är den enda anställda där eftersom dom vet exakt allt om mig. Jag börjar bli rädd. Sen har Elin och jag vart ute och powerwalkat i över en timme. De är inte illa! Är rätt stolt över mig själv. Adios!

Oh oh oh..

Min syster är inne i en beck period och tittar oavbrutet. Hon är lite speciell. Tur att jag är så underbar. Ska strax åka in till stan och möta Maddis. Sen ska vi till Åsa som har avskedsfest idag. Hon skall nämligen till Nigeria i sju månader med sin förlovningspartner, jag vet inte vad han heter.. Bubba kanske... Hur som haver är han trevlig trots att han inte pratar svenska.


Sen vill jag prata lite om strumpbyxor. Hudfärgade som Elin brukar kalla dem, svarta säger jag.
Ja ja, jag är en storlek 38-40. Och på nyårsafton köpte jag 40-42. de funka nätt och jämnt. Så idag köpte jag 48-50 för att dem skulle sitta perfekt.

Tio minuter tog de att ta på dem. Tio minuter! Är de jag som lyckades växa tre driljoner storlekar från de att jag tog av mig mina jeans tills jag skulle ta på mig dem eller är de strumpbyxorna som är försmå? Ja du, knivig fråga de där....

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0